Farbror IB skådar in i
Draget från oändligheten… 
Aristoteles försökte urskilja en fundamental fysisk egenskap hos
livet som skilde ut det från icke-levande materia, nämligen
ursprunglig rörelse.
Vi vet idag att det är fel. Tunga atomkärnor kan vara
oförändrade i miljarder år för att sedan, utan yttre stimulus,
plötsligt falla samman i vad som i Aristoteles mening måste
betecknas som en ursprunglig rörelse. Men ingen skulle komma
på tanken att tillskriva dem liv. I själva verket kommer knappast
några moderna tänkare på tanken att tillskriva livet någon
fundamental fysisk egenskap över huvud taget. Alla egenskaper
hos liv kan finnas i död materia och tvärtom.
Men Aristoteles hade rätt! Det finns en fundamental
fysisk egenskap som urskiljer levande materia från allt annat. Men
inte förrän många-världar tolkningen av kvantmekaniken fanns
tillgänglig gick det att bestämma denna fysiska egenskap.
Ett sätt att beskriva idén om parallella världar är att
tänka sig att varje universum kan beskriva ett oändligt antal
historier. I vissa världar inbegriper historien biologiskt liv byggt
på reproduktion av DNA. Det har ganska nyligen upptäckts att
generna är mycket utspridda och att det mesta av DNA är ”skräp”,
men att ”skräpet” kan ses som ett ”historiskt arv”. I varje
universum förändras molekylkedjorna i DNA slumpmässigt
genom mutationer. Ofta finns identiska sekvenser på olika ställen
på kedjan, men bara en fungerar som gen. I världar som liknar vår
finns levande organismer parallella till våra egna i liknande
miljöer. Om vi kunde titta på sekvenserna i deras DNA skulle vi
upptäcka att av två identiska sekvenser i vårt exempel av
fungerande gen och skräp kan vi bara återfinna den fungerande
delen. Skräpsekvensen är genom mutationseffekter slumpmässigt
olik i alla andra världar än vår egen.
Det naturliga urvalet har behållit den fungerande
sekvensen på sin rätta plats i alla närbesläktade världar, medan
skräpsekvensen speglar de olika historiska tillfälligheterna i
parallella historier i parallella världar. Den fungerande
gensekvensen är däremot en mellanuniversell kristall! Detta är
livets fysiska egenart och ett unikum i multiversum. Långt ifrån
att vara ett obetydligt kemiskt skum i ett obetydligt universum på
en obetydlig planet som det i vissa naturvetenskapliga kretsar
varit fashionabelt att försöka chockera meningslängtande
människor med att människan är, så är vi en del av den mest
storskaliga av alla strukturer som skulle kunna upptäckas av ett
magiskt teleskop riktat mot multiversum.
Leta upp resten av husses text HÄR i ett bibliotek nära dej i sommar!